Parkettgolv består av ett antal mindre trästycken lagda på ett befintligt konstruktionsgolv.
Det finns alltså inga krav på att själva parkettgolvet skall bära några laster utan är en slityta av ett finare träslag.
Vad är ett parkettgolv?
Traditionella parkettgolv med massiva parkettstavar brukar ha dimensionerna 500 mm × 60-70 mm × 22 mm och spikas fast i underlaget.
Den tunnare så kallade mosaikparketten betår av en något tunnare lamell med en typisk tjocklek på 8 till 10 mm och limmas fast i undergolvet. Modernare parkettgolv består av större flerskiktsbrädor där två till fyra parkettstavar limmats i bredd för enklare kunna klickas ihop till ett flytande golv. Vanligast i Sverige är så kallad
3-stavsparkett men även
2-stavsparkett förekommer. När ytlamellen består av en enda bred lamell brukar man tala om
plank. Vanliga parkettmönster är fiskbensparkett och
Holländskt förband.
När en parkett läggs med ändträet upp brukar man tala om en högkantsparkett, eller mer vanligt industriparkett. Den synliga delen av lamellen har ofta ett träsnitt på 8 mm × 22 mm då denna typ av parkett till en börja var en restprodukt av traditionell parkettillverkning. Golvet användes på grund av sin slittålighet tidigare i industrilokaler men har under senare tid blivit populärt både inom hem och offentliga miljöer.
Varför är inte parkettgolven av massivt trä?
De traditionella massiva trägolven motsvarar inte de krav som ställs i ett modernt hem. Trä är hygroskopiskt, det vill säga att trä har förmågan att ta upp fuktighet ur luften, och därför anpassar sig till fuktigheten i den omgivande luften. Varje enskild träfiber sväller alltså när luftfuktigheten ökar och krymper när mängden vatten i luften minskar.
På sommaren när inomhusluften är fuktig sväller träet och på vintern när luftfuktigheten särskilt i Sverige kan bli väldigt låg, krymper trägolvet. Resultatet blir att golvplankorna kupar sig då fibrerna i en trädstam anpassade till en rund form. När man sågar till en fyrkantig planka av en rund stock får den olika hydroskopiska egenskaper i olika riktningar och krymper respektive sväller olika mycket i olika delar av plankan.
När plankor kupar sig kan det till exempel bildas springor mellan plankorna. Dessutom är det inte ekonomiskt att använda vår finaste ädelskog till delar av golvet som ändå inte syns. Ett hydrostatiskt stabilt golv kan man till exempel på genom att ha flera lager av trä i golvet där de olika lagren har olika fiber riktningar eller genom att något av lagren består av en träfiberskiva. I en träfiberskiva ligger träfibrerna lite huller om buller och materialet får mer homogena egenskaper. Ett
parkettgolv är gå grund av sina hydroskopiska egenskaper även luftfuktighetsutjämnande.
Vad är skillnaden mellan lamellparkett och fanérgolv?
En
lamellparkett har ett tjockare slitskikt, typiskt 3-4 millimeter tjockt, som till exempel medger att golvet kan slipas om. Mindre jack och repor blottar inte det underliggande konstruktionslagret utan golvet kan åldras på ett genuint sätt. Det är dock kostsamt att såga speciellt bredare lameller då mycket material försvinner som sågspån.
Ett prisvärt alternativ på bredare plank är
fanérgolv. Där är ytskiktet av fanér, kanske bara 1 millimeter tjockt, vilket ger lägre materialkostnader. Ett fanér sågas inte utan hyvlas av och inget material försvinner som sågspån.
Tidigare har
fanérgolv varit känsliga för slitage men med nya lacker som innehåller keramikpartiklar har fanérgolven blivit slittåliga.
Fanérgolv kan inte slipas om alls, men i gengäld håller dessa golv mycket länge utan att slitas ut.
